Beviljade anslag till forskare inom dermatologi och Venereologi
Insamlingsstiftelsen Hudfonden grundades 2015 på initiativ av styrelserna för Edvard Welanders stiftelse och Finsenstiftelsen. Härigenom skapades en kanal för löpande insamling av gåvor till forskningen, och ett publikt fönster genom vilket de medicinska behoven inom dermatologi/hudsjukdomar samt venereologi/könssjukdomar kan synliggöras.
Nedan finner du namn på forskare inom dermatologi och Venereologi som vi har valt att stötta
« Gå tillbaka
Radiation memory of the skin cells: Unravel the epigenetic basis of the late on-set adverse effects of radiotherapy in cancer patientsHuvudsökande: Minna Piipponen Arbetsplats: Division of Dermatology and Venereology, Department of Medicine Solna, Stockholm Strålbehandling är en vanlig cancerbehandling, men leder ofta till en oavsiktlig skada på överliggande hud och kan bidra till sena inställda biverkningarna (engl. Late on-set Adverse Effects, LAEs) inklusive fibros, kroniska sår och sekundära hudtumörer, som utvecklas månader till år efter strålbehandling och sannolikt inte kommer att reparera sig själv. För närvarande hanteras strålskador med konventionell sårvård med minimal framgång, och de negativa biverkningar av strålning försämrar livskvaliteten hos canceröverlevande allvarligt. Förutom DNA-skador har joniserande strålning visats sig påverka epigenomet, vilket har långvariga effekter på genuttryck. Vi antar att hudceller kan innehålla ett "minne" av tidigare strålningsskador i form av epigenetisk förändring, vilket kan bidra till LAE av strålbehandling. Vi planerar att ta itu med följande fråga i det föreslagna projektet: Vad minns hudceller efter strålbehandling? Dekryptering av detta strålningsminne kan avslöja utlösaren av LAE, som kan vara inriktad på att förhindra eller mildra LAE. Syftet med vår studie är att förstå de patologiska mekanismerna för ogynnsamma hudreaktioner av strålbehandling och att utveckla innovativa metoder för att förebygga och vända strålbehandling-toxicitet. Inriktning på specifika patologiska mekanismer kan erbjuda potentiella lösningar på detta allvarliga kliniska problem. |