Atopic dermatitis

Beviljade anslag till forskare inom dermatologi och Venereologi

Insamlingsstiftelsen Hudfonden grundades 2015 på initiativ av styrelserna för Edvard Welanders stiftelse och Finsenstiftelsen. Härigenom skapades en kanal för löpande insamling av gåvor till forskningen, och ett publikt fönster genom vilket de medicinska behoven inom dermatologi/hudsjukdomar samt venereologi/könssjukdomar kan synliggöras.

Nedan finner du namn på forskare inom dermatologi och Venereologi som vi har valt att stötta

« Gå tillbaka

Formation, skin permeation and stability of skin sensitizers focusing on chemicals in natural products


Huvudsökande: Lina Hagvall
Arbetsplats: Clinical sciences, dept of occupational dermatology, Göteborg


Forskningens fokus är studier av ämnen som själva inte verkar kunna ge upphov till kontaktallergi, men som kan omvandlas genom oxidativ aktivering till starkt allergiframkallande ämnen. Dessa oxidativa reaktioner kan ske spontant i kontakt med luft, som i fallet med terpener, men också i industriella processer där starkt sensibiliserande ämnen identifierats i gummimaterial. Även hudens egna enzymer kan katalysera bildning av allergiframkallande ämnen. Detta ämnesområde är mycket lite beforskat, trots att flera av de allmänna mekanismerna är kända sedan tidigare. Eftersom diagnostik med ursprungsämnet ger ett falskt negativt svar är det inte känt vilken påverkan oxidativ aktivering har för utveckling av kontaktallergier i befolkningen. Ett nytt tema i forskningen är kemiska ämnens förmåga att ta sig ner i huden. Det finns idag ingen metod för att mäta och kvantifiera hudupptag, och därmed heller inga gränsvärden som reglerar hudupptag av kemikalier. Det är vidare inte känt i vilken grad allergiframkallade ämnen penetrerar ner i huden. I samarbete med National Centre for Imaging Mass Spectrometry undersöks hudupptag av allergiframkallande ämnen med avbildande masspektrometri. Preliminära resultat tyder på att endast en liten del av exponeringsdosen på huden tar sig genom stratum corneum, vilket tyder på att mindre doser än man tidigare trott kan krävas för att orsaka kontaktallergi.