Hudsjukdomar och sexuellt överförbara infektioner är vanliga och kan ge stora besvär. Här kan du läsa om dermatologi, venereologi och forskningen kring dessa.
Dermatologi är läran om huden och dess sjukdomar. Huden utgör vårt viktigaste skydd mot omgivningen och är ett dynamiskt organ med många viktiga biologiska funktioner. Hudsjukdomar är vanliga – eksem, allergier, psoriasis, svårläkta bensår och hudcancer tillhör folksjukdomarna. Andra sjukdomar i huden är betydligt ovanligare och innefattar ett stort spektrum av olika sjukdomsmekanismer som var för sig kan ge upphov till kroniska besvär och svårt lidande. Till detta kommer att många invärtes sjukdomar återspeglas i hud och slemhinnor, till exempel immunologiska sjukdomar och vissa ämnesomsättningsrubbningar, vilket ger komplexa sjukdomsbilder som är svåra att diagnosticera.
Atopiskt eksem är den vanligaste inflammatoriska hudsjukdomen och drabbar cirka 20 % av alla barn och upp till 10 % av vuxna. Atopiskt eksem kallas också för böjveckseksem och atopisk dermatit. Sjukdomen kan debutera i alla åldrar, men insjuknandet sker oftast i barndomen. De flesta har lindriga besvär som kan behandlas med egenvård eller inom primärvården men andra kan ha mycket besvär som kräver systemisk behandling och nära kontakt med hudläkare. Atopiskt eksem kan påverka livskvalitet påtagligt med intensiv klåda, sömnbesvär, svårigheter att klara jobb/skola. Atopiskt eksem är ett komplext tillstånd som orsakas av en kombination av medfödda faktorer och omgivningsfaktorer. Individer med atopiskt eksem har en försämrad hudbarriär, en förändrad bakteriesammansättning på huden samt ett abnormt immunologiskt svar på omgivningsfaktorer. Tack vare forskning finns det nu många bra behandlingar att tillgå men fortfarande vet man inte vilka som kommer att drabbas och varför, ingen botande eller förebyggande behandling finns, så mer forskning inom området atopiskt eksem behövs.
De vanligaste formerna av hudcancer – melanom, skivepitelcancer och basalcellscancer – har en snabbt ökande incidens i Sverige. Hudcancer är idag den vanligaste cancerformen hos både kvinnor och män i Sverige, och har under de senaste åren gått om bröstcancer respektive prostatacancer i antal nya fall som diagnostiseras varje år. Trots nya läkemedel som har utvecklats tack vara intensiv forskning under de senaste decennierna orsakar spridd melanomsjukdom, sent upptäckt skivepitelcancer och, i viss mån även den ovanliga men aggressiva formen Merkelcellscancer, fortfarande ett betydande antal dödsfall varje år. Därför är tidig upptäckt avgörande för att kunna rädda liv. Vidare pågår forskning för att erbjuda de hundratusentals patienter som årligen utvecklar hudcancer effektivare, enklare, säkrare, billigare och mer skonsam behandling för att minska risken för komplikationer och återfall. Lika viktigt är det med förebyggande insatser – där solsmart livsstil, utbildning av befolkningen och fortbildning av primärvårdsläkare spelar en central roll för att både förebygga hudcancer (primär prevention) och förbättra den tidiga upptäckten (sekundär prevention). Ytterligare forskning behövs bland annat för att vidareutveckla bilddiagnostiken, till exempel genom enkla, kostnadseffektiva metoder som dermatoskopi, mer avancerade tekniker såsom konfokalmikroskopi samt högfrekvent ultraljudsundersökning men även genom den spännande framväxten av artificiell intelligens som beslutsstöd för läkare vid bedömning av misstänkt hudcancer.
Psoriasis är en vanlig hudsjukdom speciellt i vår del av världen och drabbar ca 3% av befolkningen. Man kan få psoriasis under hela livet men oftast i unga år, ca 50% debuterar före 25 års ålder och sjukdomen är oftast kronisk. Psoriasis är alltså en sjukdom de flesta lever med större delen av sitt liv och som kan påverka livet i stor utsträckning. Omfattningen av psoriasis varierar mycket mellan olika individer från enstaka utslag till utbredda fjällande plack. Vi räknar med att ca 1/5 del får svår sjukdom. Ledpsoriasis, psoriasisartrit, drabbar ca 1/3 av alla med psoriasis.
Orsaken till psoriasis är inte helt klarlagd men under 2000-talet har det skett betydande framsteg i vår förståelse av sjukdomen. Idag vet vi att psoriasis i huvudsak uppstår i immunsystemet med inflammation i huden som följd. Ärftligheten är viktig och många sjukdomsgener är kända, varav de flesta reglerar immunsystemet. Men den genetiska bakgrunden är inte hela sanningen. Ofta krävs en trigger såsom infektion eller stress för att utlösa symptomen och livsstilsfaktorer såsom rökning och övervikt kan påverka svårighetsgraden. Idag vet vi också att inflammationen inte enbart påverkar huden utan kan ge systemisk inflammation som ger risk för hjärtkärlsjukdom. Effektiv behandling är därför viktigt. Lyckligtvis har det, hand i hand med ökad insikt om sjukdomen, skett en dramatisk utveckling av nya läkemedel som idag kan erbjudas till dem med svårare sjukdom.
Trots alla positiva nyheter så återstår många utmaningar. Den stora gruppen med mild till medelsvår psoriasis erbjuds lokala krämer, och där har inte utveckling av nya läkemedel skett med samma framgång. Vi behöver förstå bättre hur vi ska skräddarsy behandlingen för att undvika komplikationer. Vem riskerar svår sjukdom, vem riskerar utveckla ledpsoriasis tex? Om vi kan identifiera detta från sjukdomsdebut kan sannolikt tidig effektiv behandling påverka sjukdomsförloppet. Förhoppningen/målet är förstås att bota psoriasis men där är vi inte ännu. Mycket forskning återstår.
Varje år drabbas tusentals människor i Sverige av svårläkta sår, ofta till följd av underliggande sjukdomar som nedsatt cirkulation, diabetes, inflammatoriska sjukdomar, eller nedsatt rörlighet. Ett särskilt stort problem är bensår, som kan bli kroniska och orsaka långvarigt lidande, smärta och social isolering. Andra exempel är trycksår hos äldre eller sår som uppstår vid sällsynta genetiska sjukdomar som epidermolysis bullosa (EB), där huden är så skör att den lätt brister.
Trots att dessa tillstånd är vanliga och kostar samhället stora resurser, är forskningen kring svårläkta sår fortfarande eftersatt. Det saknas ofta effektiva behandlingar, och många patienter lever med sår i flera år utan att bli helt läkta. Därför behövs ny kunskap om varför vissa sår inte läker som de ska, och hur man kan stimulera kroppens egen läkningsförmåga – och minska risken för infektioner.
Hudfonden stödjer forskning som syftar till att utveckla nya diagnostiska verktyg, behandlingar och läkemedel för svårläkta sår. Målet är att ge fler patienter chansen till snabbare läkning, minskat lidande och ett bättre liv.
Urtikaria är mycket vanligt. Cirka 10–20 procent av befolkningen har någon gång haft denna sjukdom som förekommer i alla åldrar. Urtikaria är dubbelt så vanlig hos kvinnor som hos män. Akut urtikaria är den vanligaste formen av urtikaria och varar per definition i högst fem veckor. Om urtikaria pågår i minst sex veckor kallas den kronisk. Den kan fortsätta i månader eller år och försvinna lika oförklarligt som den uppstod. Allergi är en ytterst ovanlig förklaring till kronisk urtikaria, varför allergiutredning sällan tillför något. Autoimmun genes är däremot vanligare och antas ligga bakom upp till en tredjedel av fallen med kronisk spontan urtikaria. I många fall hittar man aldrig någon enskild orsak till kroniska urtikaria. Symtomen vid urtikaria är kliande rodnade kvaddlar som uppstår spontant och kan finnas överallt på kroppen. De enskilda lesionerna/kvaddlarna försvinner inom 24 timmar. Anamnes och status är viktigast i utredningen och om en utlösande faktor identifieras ska den om möjligt elimineras eller minimeras. Anamnes och status är viktigast i utredningen. Om en utlösande faktor identifieras ska den om möjligt elimineras eller minimeras. Kronisk urtikaria påverkar ofta individens livskvalitet och även om det kommit nya behandlingar så hjälper det inte alla så mer forskning inom området behövs.
Forskningen om hudsjukdomar står inför samma utmaningar som annan biomedicinsk forskning.
De senaste åren har forskare kartlagt den genetiska och molekylära bakgrunden till flera sällsynta hudsjukdomar. Men när det gäller vanliga hudsjukdomar är de bakomliggande biologiska och sjukdomsrelaterade processerna fortfarande svåra att förstå.
För att kunna förebygga, behandla – och i bästa fall bota – sjukdomar, måste vi först förstå de grundläggande mekanismerna. Det är en avgörande förutsättning för all medicinsk forskning.
Inom dermatologi har vi sett en positiv utveckling mot mer målinriktade och effektiva behandlingar. Det är ett resultat av ett framgångsrikt samarbete mellan preklinisk och klinisk forskning. Huden är dessutom ett tillgängligt organ som lämpar sig väl för att utveckla experimentella modeller för att studera biologiska processer och testa nya behandlingsmetoder.
Venereologi är läran om de sexuellt överförbara infektionerna (STI), som orsakas av bakterier eller virus. Många STI är vanligt förekommande, till exempel klamydia med drygt 30 000 fall per år, huvudsakligen i yngre åldrar. Flera STI ger få eller inga symtom medan andra ger svåra symtom. Oavsett symtom finns risk för komplikationer, personligt lidande och stora kostnader för samhället. Om STI kan förebyggas skulle det innebära många vinster både för individen och för samhället.
Inom venereologin handläggs även hudsjukdomar i underlivet. De drabbar framför allt kvinnor och kan ge svåra besvär av klåda och smärta. Några av dessa sjukdomar kan, i förlängningen, särskilt om de inte behandlas, orsaka cellförändringar eller cancer. Exempel på några sjukdomar är lichen sclerosus, som ger vita kliande fläckar i underlivet, senare sammanväxningar och som drabbar alla åldrar. Lichen planus drabbar slemhinnorna i underlivet och ofta även i munnen och orsakar sveda och klåda. Hudsjukdomar som ofta ger besvär även i underlivet är eksem och psoriasis.
Gonorré orsakas av en bakterie och kan ge flytningar och smärta, men en del har inte några symtom alls; kvinnor har mindre symtom än män. Gonorré behandlas med antibiotika, men det finns en ökande resistens som gör att det ibland kan vara svårt att hitta en verksam medicin. Obehandlad gonorré kan ge äggledarinflammation och svårigheter att bli gravid.
Herpes orsakas av ett virus och ger symtom av sveda, smärta och små blåsor, men en del får inga symtom. Smittsamheten är hög så virus sprids lätt. Behandlingen ger symtomlindring, men eliminerar inte viruset, som kan ge symtom först många år efter smittotillfället. Smitta nära förlossningen kan innebära fara för svår sjukdom hos barnet.
HPV består av många virus (mer än 100) som ibland är godartade och ibland kan bidra till cellförändringar, bland annat på livmodertappen. Den allmänna cellprovtagningen syftar till att hitta kvinnor som fått cellförändringar för att förebygga senare cancerutveckling. Nu erbjuds alla barn vaccination mot HPV i årskurs 5.
Klamydia orsakas av en bakterie och är den vanligaste bakterieorsakade STI:n i Sverige (och många andra länder). Symtomen kan vara flytningar, sveda när man kissar och smärta i magen, men oftast saknas symtom, vilket gör att infektionen kan fortsätta spridas. Klamydia behandlas med antibiotika och det är viktigt att hitta sexualpartner (smittspårning) för att hindra fortsatt smittspridning och förhindra komplikationer hos de som inte söker vård eftersom de inte har symtom.
Mycoplasma genitalium ger liknande symtom som klamydia, men sannolikt mindre kvarstående symtom. Förekomsten är okänd. Mycoplasma behandlas vid kvarstående symtom och negativa test mot klamydia och gonorré. Det finns en problematik med ökande resistens mot tillgängliga antibiotika.
Syfilis orsakas av en bakterie och kan smitta både vid intim kontakt och via blod eller från mor till barn. Syfilis kan initialt ge sår i underlivet eller munnen och efter några veckor orsaka hudförändringar som kan vara svåra att sätta i samband med syfilis. Obehandlad syfilis kan ibland finnas kvar i många år och ge svåra symtom, bland annat från nervsystemet. Alla blodgivare testas för syfilis.
Venereologi är en integrerad del av den medicinska specialiteten hud- och könssjukdomar.
Många smittämnen kan angripa både hud och slemhinnor – till exempel herpesvirus och HPV (vårtvirus). Forskningen inom området är bred och sträcker sig från klinisk epidemiologi till grundforskning om sjukdomsmekanismer. Det finns stor potential att genom denna forskning förebygga sexuellt överförda sjukdomar och utveckla effektiva vacciner.
Inom venereologin behandlas även hudsjukdomar i underlivet – något som framför allt drabbar kvinnor. Dessa sjukdomar kan orsaka svåra besvär som klåda och smärta. I vissa fall kan de, om de inte behandlas, leda till cellförändringar eller till och med cancer.
Det stöd vi fått genom åren har möjliggjort forskning som lett till bättre diagnostik och behandlingar för många olika sjukdomar, som psoriasis, allergiskt eksem, hudcancer, ärftliga hudsjukdomar, svårläkta bensår, samt infektioner som klamydia och kondylom. Men behoven framåt är stora och vidare forskning är nödvändig.
Org. nr: 802478-8476
E-post: kansliet@hudfonden.se
Telefon: 072-736 63 24
Adress: Månskensvägen 2E
743 35 Storvreta
Swish: 123 077 86 88
Bankgiro: 5420-9028